Emelies förväntningar var inte så höga. Hon hade räknat med det värsta, att barnen skulle vara svåra att få kontakt med eller att hon inte skulle komma överrens med föreståndarinnan. Det visade sig att farhågorna var ogrundade.
- Vi fick till exempel genast en telefon så att vi hela tiden kunde ha kontakt med föreståndarinnan Rose, säger Emelie, som fortfarande håller kontakten med barnhemmet.
Alexandra däremot hade högt ställda förväntningar. Trots det fick hon ut mer än hon vågat hoppas. Hon gillar att vara hemma så det enda potentiella problemet var att vara borta så länge som tre veckor. Hon behövde inte oroa sig, tiden fullkomligt flög iväg.
På eftermiddagarna tog de gemensamt hand om en 8 småbarn i åldrarna 1 - 4 år. En timme var det lektid och sedan skulle barnen duschas. – Det kändes lite konstigt först men det var det roligtaste, att leka och duscha alla barnen, säger Emelie.
Hon önskar att de hade haft mer material till skolan och undervisningen. Innan resan samlade de in pengar som skulle gå till barnhemmet. I efterhand önskar hon att de även kopierat upp gångertabeller och annat nyttigt för skolbarnen.
- Pengarna vi samlat in skulle gå till skåp i duscharna, mat och annat till barnhemmet men tillsammans med Rose bestämde vi att de skulle användas för att ge barnen en julafton!
Alexandra och Emelie gav barnen varsin julklappspåse med flip-flops, penna och gosedjur. Dessutom köpte de fotbollar, basketbollar och hopprep. Till julaftonsfirandet bjöds det även på pepparkakor och julgran. En rolig och djupt uppskattad dag!
Under själva julhelgen åkte tjejerna till Hua Hin där Alexandras föräldrar var på semester.
– Det var skönt att duscha och sova men jag längtade tillbaks varje sekund! säger Alexandra som berättar att de annars stannade på projektet hela tiden eftersom de ville spendera all sin tid där. –Vi hade så roligt!
En riktigt minnesvärd kväll firade de nyårsafton med barnen. De åt middag tillsammans och dansade hela kvällen!
Precis när de packat allt och var på väg att lämna sitt rum, med de traditionella thailändska träsängarna och millimetertjocka madrasser, hittade de en loggbok från gamla volontärer.
- Det var synd att vi inte hittat den tidigare, säger Alexandra, men vi skrev snabbt ner lite vad vi gjort i den, för nästkommande volontär!
-Drömmen är att åka tillbaka nästa år, när skolan är slut, säger båda tjejerna.
Två till tre gånger i månaden har vi informationsmöten någonstans i landet.
