Jag landade i sondags kvall, och har nu alltsa varit har i fyra dagar. Jag hade inte alls raknat med hojdskillnaden, Qutio ligger pa 2800 meters hojd, sa jag har varit trott som bara den de forsta dagarna.

Jag bor hos en familj med tva barn, en pojke pa 12 ar och en dotter pa 19. Forst trodde jag att jag skulle bo sjalv har, men till min gladje upptackte jag att aven en amerikansk kille fran Oklahoma samt tva hollandska tjejer aven bor har! Det ar jattekul nar vi ater tillsammans, tank att fyra sprak, personer fran helt olika delar av varlden bor och ater tillsammans.

Redan forsta dagen blev jag varnad av fyra olika personer om kriminaliteten har. Det ar ganska ovanligt att bo i en stad dar det ar sa pass hog kriminalitet. Jag har i princip aldrig kameran med mig i vaskan, kreditkortet skulle lamnas hemma och jag ska inte bara med mig mer an cirka 10 dollar, vilket ar runt 60 kronor. Och efter klockan sex, da det blivit morkt, ar det ej tryggt att ga ut sjalv.                               Jag maste saga att jag var ganska radd for att ga utanfor dorren forsta dagen, men man tanker inte pa det sen. Bara man har koll pa sin vaska och inte gar sjalv ute vissa tider.

Igar morse hade vi jordbavning i en larliggande stad. Den hade varit ganska kraftig, 5.5 pa skalan. Sjalv hade jag legat och sovit och inte markt nagonting, men alla andra har berattat att marken skakat och lampan i taket gungat. Synd att missa nagot sadant!

Min skola ar jattebra, min larare ar fantastiskt duktig. Vi har privatundervisning bara hon och jag, och det ar superhaftigt att bara sitta och prata spanska. Det ar mycket lattare att lara sig spanska har, for dom pratar sa mycket langsammare an i Spanien.

Idag har jag atit banangodis forresten! Bananer ar sa vanligt har, dom har det till allting. Som frukt, stekt till maten, banansoppa eller som godis. Det ar jattegott.

Jag trivs i Qutio men langtar valdigt mycket till Puyo tills jag far traffa aporna!

Nu ska jag ga och ova pa min spanskalaxa!