Danny: So don’t tellme...you’re here to make a
difference? Huh?

Maddy: And your hearto make a buck?

Daddy: I’m hear for a lack of a better idea.

Maddy: That’s a shame.

Danny: Not really. Peace corps types only stay
around long enough to relize they’re not
helping anyone. government: only want
to stay in power until they’ve stolen
enoughto go into excile somewhere else
and rebels, well they’re not sure they
want to take over, otherwise they’ll
have to govern this mess. But, t.i.a., Righ t
m’ed?

M’ed: T.i.a.

Maddy: What’s t.i.a.?

Danny: “this is africa”, huh?

Maddy: Right.

- Konversation mellan Danny Archer(Leonardo di Caprio) och Maddy Bowen (Jennifer Connoly), Blood Diamond,(2006)

Lordag 19 NOVEMBER 2011

Nu ar jag inne pa sjunde veckan, tva veckor sedan jag sist skrev, sen dess har jag varit med om att fa bade malaria och salmonella.

Det borjade med att jag for tva veckor sedan besokte ett stalle som heter Green turtle lodge. Det lag 4 timmar bort och man fick sitta trangt i en gammal rostig trotro och bara hoppas att alla ben satt pa ratt stalle pa kroppen nar man var framme.

Val dar var varsta idyllen, jattefin strand och bra mat. Men pa kvallen kryllade det av mygg. Trots att jag skyddade mig bra sa fick jag ett antal myggbett. Ocksa min resekompis, Petter, som just anlant till vart projekt, fick ocksa ett antal myggbett.

Nar jag kom hem sa gick jag till vardcentralen, egentligen bara for att fa pencelin for att min mage kranglade. Val dar fick jag veta att:

Jag hade malaria.
Jag hade salmonella.

Sa jag fick massa medeciner och fick stanna hemma i ett par dagar. Det ironiska med det hela var att jag hade tva riktigt saftiga sjukdommar men inte kande mig sjuk i princip alls.

Tre dagar senare var jag tillbaka i skolan och projektet.

Det var som sagt inte speciellt fyskiskt jobbigt att vara sjuk. Jag var valdigt tidigt sjuk och symptomerna hade inte blommat ut. Men man far en automatisk obehaglig kansla nar man blir diagnosiserad med dessa sjukdommar. Men de var bara att ta medecin och sa blev man frisk.

Val pa projektet sa fortsatte allt. Lara barnen lasa och skriva, snacka med shadrack och forsoka halla sig undan solen sa mycket som mojligt.

Sedan pa fredagen blev Petter sjuk.
Han hade malaria och blev sa sjuk att pa lordagen sa akte vi till Accra for att han skulle bli inlagd pa sjukhuset.
Vi stannade pa hostlet i Accra en natt till sondagen. Men da dagen efter sa madde Petter bra igen och vi akte tillbaka till Akroso.

Sedan var det dags for min sista vecka pa projektet och torsdagen var den sista dagen , vilket i sig var skont pa vissa satt men sorligt pa manga. Man forsoker verkligen allt men 2 manader ar egentligen for kort tid for att lara en 14 arig flicka som knappt varit i skolan att lasa, men det enda man kan gora ar att gora sitt basta och hoppas att nagon annan volontar fortsatter ens arbete.

Man blir sa frustrerad over denna syn manga har har i byarna. De forstar inte sjalva vitsen med skolan och skickar darfor inte sina barn dit. Dom tanker att deras barna ska anda jobba pa deras gard nar de val blir stora.


Sa efter snart 2 manader som volontar i Afrika, finns det nagon framtid for Afrika?

De afrikanska landerna blir nu mer an nagonsin ''hjalpta'' av kineserna. Kina hjalper de afrikanska landerna med projekt som syns och ger snabba resultat tex infrastruktur. De hjalper inte till med tex utbildning eller utbredning av kunskap om manskliga rattigheter som manga vastlander prioriterar och i sig tar lang tid att uppna.

Sedan utfor dom sa kallade ''skrytbyggen'' som ar valdigt uppskattade men till what use?, tex sa bygger de en stor fotboll stadio i Cape Coast har i Ghana.

Kineserna anvader dock endast sitt eget folk till alla dessa byggen, sa de skapar inte direkt arbeten och den vanlige ghananen.

Sedan begar inte kineserna att de afrikanska landerna ska ge efter nar det gallar manskliga rattigheter. Detta ar Nagot som manga afrikanska ledere uppskattar valigt mycket och anvander for att tex fa hjalp med pengar till infrastrukturen. Detta kanske ar bra for materiella varden, men manskliga?

Vastlanderna ar i sin tur ''krangliga'' for de afrikanska ledarna nar det galler denna fraga, tex sa uttalade sig David Cameron bara for nagra veckor sedan och sa att England skulle dra in sitt bistand till Ghana om de inte gjorde sa att homosexuallitet blir lagligt(Vilket ar fortfarande olagligt, skrev fel forut) Vilket skapat ett ramaskri i Ghana.

Ghana ar dock ett land som ar relativt demokratiskt och man gemfor med sina afrikanska grannar. Tillsammans med med Botswana sa ar det en av de mer demokratiska landerna i Afrika.

Men Botswana har i sin tur, sa pass stora problem med aids att man tror att inom en snar framtid sa kommer en stor del, kanske tom en majoritet av befolkningen do ut. Denna domedag har blivit forsenad pga bromsmedeciner.

Aids, som man forst upptackte pa vastkusten i USA dar den benamdes av den kristna hoger som ''Bogpesten''. Denna landade till slut och blev en av de mest forodade sjukdomarna i Afrika. Inte nog med att de redan hade Malaria, Ebola, Hepatit a,b och c, gula febern, snackfeber, Rabies, svalt fattigdom och krig.

Sa hur ser Afrikas framtid ut? Jag vete fan, jag tror att Ghana kan faktiskt fa en battre framtid, de har som sagt just hittat olja, vilket i sig kan antingen vara forodade for landet eller ocksa en nyckel till framgang.

Folk har ar dock inte sa himla hoppfulla for Ghanas framtid, de ar valdigt positiva till livet i sig, men till landets framtid?

De ar stolta over sitt land och over att vara Ghananer men jag far en kansla av att de ocksa ar besvikna pa manga satt, tex pa korruptionen, vilket manga sager ar orsaken till att den vanliga Ghananen ar fattig men att landet samtidigt har enorma naturtillgangar.

Denna annledning a plus att man inte har kunskapen fullt ut att utvinna dessa resurser, det ar har kineserna kommer in med sitt eget folk. Vi fran vast ar dock inte battre vi, se tex Shell oil.

Sedan medfor korruptionen ocksa till ett absolut noll procentigt fortroende for polisen.

Nagot som jag tycker ar synd ar jag inte uppfattat den har ''proud to be black'' kanslan av Ghananerna som man ofta hittar hos morkhyade i vastlander. Men de ar ju ofta sa att minioriteter blir ofta stoltare for sitt ursprung.

Nagra har tom kommit fram och fragat hur man blir vit. Da har man fragat, varfor vill du bli vit?, ni ar sa rika och smarta, de var ju ni som tex skickade upp sateliter i rymden.

Men som sagt de ar anda positiva till livet och valdigt stolta over att vara Ghananer i sig. Men inte det politiska styret och samhallsordningen.

Hur det nu an ser ut och vilken framtid nu afrika en har sa tycker jag att om man ar fran vast och har mojligheten att kunna aka ner och hjalpa till, om an bara for ett litet tag, och ocksa se denna ofta bortglomda del av varlden sa ar det inte bara nagot som man ska gora, de bor vara ens skyldighet.

Om alla tankte sa har, skulle Danny Archer ha ratt eller fel da?