ONSDAG 12 OKTOBER 2011

Efter introduktionsveckan i Accra dar jag fick traffa massa volontarer plus att jag fick lara mig massa om Ghana sa reste jag ivag till mitt projekt.

Staden jag bor i heter Senya Beraku, en liten by vid kusten som har 50 skolor och 50 kyrkor fick jag veta idag, massa olika frikyrkor och en klass per skola.

Folk roppar och hejar pa en vart man en gar, det ar valdigt svart att vara anonym, dom tycker att man ar jattespannande .

Detta kan vara valdigt frustrerande ibland, speciellt nar folk ska komma fram och ta pa en eller fragar efter pengar, Give me dollars! kommer barnen ibland fram och sager, men dom kan ocksa fraga om andra saker ocksa som man kanske har pa sig, tex en penna.

Men dom ar ett otroligt charmigt folk som haller humoret pa topp trots att dom pa manga satt lever i misar, och dom ar ocksa beundransvarda iom att dom lever kristna och muslimer tillsammans som grannar utan att dom brakar samma. Det ska tillaggas ocksa att dom ar valdigt religosa pa bada sidorna ocksa.

Jag har fatt uppfattningen av att de har inte den sorts stranga religon som tex de har i Usa, utan en mer oppen syn och ocksa en syn om hopp, att de ska komma till paradiset.

Overallt finns skyltar om gud och guds hopp och om paradiset och citat fran bibeln. Annars sa skriver dom ofta upp ordsprak om hopp och liknande pa sina bilar tex , tomorrow will be a bether day eller liknande.

Barnhemmet jag kommit till har 20 stycken jattefina barn som knappt snackar nagon engelska dock, De vill alltid komma fram och krama en i vartenda chans de far.

De finns tre Ghananer som jobbar pa barnhemmet de heter cecilia, Agnes och Erik. Cecilia ar larare, Agnes lagar mat och tar hand om barnen, Erik tar hand om fastigheten.

De ar alla tre valdigt trevliga, men som alla andra har sa slar de barnen.

De ar lite speciellt nar jag ska ha lektion. Ingen forstar vad jag sager och jag forsoker lara dem alfabetet och att rakna till 20, de gar sadar. Samtidigt vet dem att jag inte kommer sla dem sa dem passar pa att vara jattebusiga med mig, men de gar okej, larde en kille som inte kunnat nagonting att rakna till tio idag!.

De ar inte sa att folk riktigt haller koll pa barnen, vi ska endast saga till dem nar de slar varandra, vilket de gor ofta, ingen ska rakna dem och ibland hander det att de lamnas helt ensamma.

Detta har lett tidigare till att 3 barn har forsvunnit eller rymt. Cecilia sager att de fatt nya familjer men hon vill inte prata om det eller ga in pa detaljer, lite som att den doda kaninen har flyttats till en bondgard dar den kommer fa det battre.

De volontarer som jag bor med har ar 2 svenskar som bor ihop med mig i barnhemmet, en till svensk som bor lite langre bort och en tysk som bor med den svensken.

Den ensamma svensken och tysken ar trevliga men de andra tva ar 2 riktiga ....... De har varit sura och deppiga anda sedan jag kom dit, forsta middagen sa de ingenting,nar de pratar sa pratar de bara med varandra och klagar pa Ghana. Dit kommer man glad som fan over att vara framme och moter 2 av varlden tristaste manniskor. inte ett leende sedan jag kom dit.

Man blir forbannad over att de klagar over 2 manader i Ghana nar man sjalv varit borta och bott med alkohollister i bilbelbaltet i Usa i 1 ar.

De ar ocksa otrevliga mot alla Ghananer som gar forbi. Inte konstigt att man far en trist vistelse om man har den attityden.

I mitt rum sa ar det fullt med leksaker som gamla volontarer har lamnat kvar efter sig. barnen far inte anvanda dem for att de bara gor sonder dem eller tappar bort dem. De kanns ganska sorligt att se alla de sakerna ligga dar och alla har dem varit med en volontar som haft en tanke bakom dem, men nu anvands de inte.

Ibland kan man pa natterna hora barnen grata igenom dorren.

Toaletten ar inget att skryta om, Vi spolar med vattnet som barnen har tvattat sig med , Duschar gor man i uppsamlat regnvatten som ar pisskallt men man har vant sig.

Jag kommer i helgen fa byta projekt till en skola dar 2 svenska killar som jag traffat som ar skittrevliga bor, kanns sorligt att lanmna barnen men det kanns anda ratt.

akte ivag med Sandra och Sara, alltsa de trelviga, och traffa massa volontarer de kanner och reste till en stad som hette Koforidua.

Trevliga volontarer allihopa, Vi sitter i en trotro, folkabussar som de har har som ar deras lokaltrafik.

Vi sitter i mojligen 4 timmar igenom Ghanas djungel pa en guppande vag, och snackar om resor, om Ghana och allt annat mojligt. Riktiga volontarer.

Dom har sjalva vart har i en manad och ar relativ ''gamla i gamet'' Och man marker verkligen at jag ar som man sager en Fucking New Guy. ett uttryck for dom som inte vet det kommer ifran vietnamkriget da de nya rektyterna helt enkelt blev behandlade som nya, fast dar mojligen mycket mer nerlatande, Har mojligen typ som man ar nyfodd.

Men inget jag tar illa upp om, larde mig mycket av dem om livet i Ghana som volontar, tips och liknande. Det var pa ett bra satt.

I koforidua delade vi upp oss i 2 grupper, vi var 5 pers i varje grupp. For att vi skulle hinna med att se allt som vi tankt oss.

Min grupp akte ivag till ett vattenfall som lag mitt ute i djungeln. Vi hade en guide som visade oss vagen. forst kom vi till forsta vattenfallet valdigt snabbt, sedan fick vi ga igenom djungeln i en och en halv timme med spindlar, ormar och militarmyror lite har och var, tur att jag hade ett par bra sandaler, vissa hade bara flipp flopp.

Sedan kom vi till det andra vattenfallet som var riktigt haftigt och stort.

akte hem till vart hotell dar jag delade rum med en svensk som hette Johanna. Vi satt och snacka resor och Ghana och planerade nya resor runt i Ghana tillsammans.

Pa dagarna ar jag i Ghana men pa natterna ar jag i Sverige. Drommer alltid om olika manniskor hemma i Sverige, Det kan vara vem som helst faktiskt.

en av dem som jag traffade dar heter Albin, han ar en av dem som jag ska flytta till.

Dagen efter akte vi till som det kallas ett afrikanskt smyckefabrik. Har gjorde de arm och halsband av glas, all sorts glas som de hittar eller far av folk.

Allt ar handgjort. Kopte 10 stycken armband. Kostar 10 kr styck har men runt 200 kr styck i Sverige.

Aker sedan dagen efter i en tro tro pa vag hem till barnhemmet, golvet ar gjort av tra och det ar hal i golvet sa att man se ner pa vagen.

Nar jag kom hem sa kom alla barnen framspringandes till mig och kramade mig, darfor valde jag att stanna en vecka till, kudne inte lamna barnen bara efter en dag,

Hinner inte skriva mer nu, maste dra.

Byter pa sondag till Akroso dar jag ska jobba i en Skola.