Volontärbloggar

Hej! Ville bara berätta att om 5 veckor åker jag tillbaka till Ghana för att hälsa på min underbara värdfamilj, alla mina nya vänner och framförallt min älskade skolklass! Mina fina barn, kommer bli så underbart att få krama dem igen! Jag ska tillbringa hela sommaren där (juni - augusti) ihop med Johanna som jag blev vän med (hon var volontär i samma by som jag).Solen, värmen, maten, atmosfären, musiken, dansen, människorna. Jag älskar Ghana! Funderar ni på att åka dit, tveka inte! Åk Åk Åk!

Projektarbete

Vi har varit i Ghana den 22/1-26/2, det är något av det bästa som hänt oss. Vi jobbade på ett barnhem som heter Helping Hand och vi vet att det är ganska många som varit där. Har ni varit där får ni gärna skriva en komentar för vi har nämligen en grupp på Facebook som uppdateras av information av människor runt om i världen som är på just Helping Hand.

Vi saknar barnen så himla mycket. Det gör ont, det gör ont att vakna, att vakna utan att få vara i barnens närhet. Att veta att dem sliter varje dag, det är inte rätt.. När vi lever vårt "lyxliv". Vi kommer definitivt åka dit igen, kanske nästa år.. Eller är det dags att besöka ett annat ställe? Att åka som volontär är det bästa man kan göra. Tveka inte en sekund. Att åka som volontär är så himla bra för du hjälper till så himla mycket, samtidigt som du får upptäcka ett nytt land, en ny kultur och nya människor. Gud man kan bara älska det.

kom hem till sverige för en vecka sedan. att säga farväl till min älskade skolklass, till alla underbara elever på skolan, till min värdfamilj och till alla nya vänner... det var fruktansvärt svårt. jag och johanna (min volontärkompanjon och högra hand) grät floder och det var extra smärtsamt att säga hejdå till barnen förstås.


jag saknar dem. jag tänker på dem hela tiden. jag har ringt madam D och har fått prata med barnen i klassen flera gånger, det är helt fantastiskt. de finns liksom där, bara ett telefonsamtal bort.

ONSDAG 1 DECEMBER 2011

Jassa, nu ar det sista dagen, klockan 23.00 ikvall sa far jag ivag till Amsterdam och sedan vidare hela vagen till Stockholm.

For exakt 2 veckor sedan sa avslutades mitt projekt. Sedan pa Fredagen akte jag till Cape Coast och bodde pa ett hotel som hette Hans cottage. Det var ett hotel som var byggt pa ett litet trask dar det bodde runt 40 krokodiler. Jag stannade dar under hela helgen med tva svenska tjejer som jag hade traffat har.

Det var ett ganska nerganget hotel men ganska ballt, hann med att klappa en krokodil. Mycket mygg var det ocksa, pga trasket.

Danny: So don’t tellme...you’re here to make a
difference? Huh?

Maddy: And your hearto make a buck?

Daddy: I’m hear for a lack of a better idea.

Maddy: That’s a shame.

Danny: Not really. Peace corps types only stay
around long enough to relize they’re not
helping anyone. government: only want
to stay in power until they’ve stolen
enoughto go into excile somewhere else
and rebels, well they’re not sure they
want to take over, otherwise they’ll
have to govern this mess. But, t.i.a., Righ t
m’ed?

M’ed: T.i.a.

Maddy: What’s t.i.a.?

Danny: “this is africa”, huh?

Maddy: Right.

- Konversation mellan Danny Archer(Leonardo di Caprio) och Maddy Bowen (Jennifer Connoly), Blood Diamond,(2006)

Lordag 19 NOVEMBER 2011

12 NOVEMBER 2011

Nick

ONSDAG 2 NOVEMBER 2011

onsdag 2 november 2011 Akroso, Ghana

ONSDAG 19 OKTOBER 2011

Nu har jag snart varit har i 3 veckor men jag kan inte annu forsta att jag faktiskt ar i Afrika.

Nagot som borja ske dock ar att man inte blir forvanad av saker och ting. Folk som brakar oppet,framlingar som sager hej, folk som helt plotsligt bildar en grupp och borja sjunga, ja allt mojligt.

ONSDAG 12 OKTOBER 2011

Efter introduktionsveckan i Accra dar jag fick traffa massa volontarer plus att jag fick lara mig massa om Ghana sa reste jag ivag till mitt projekt.

Staden jag bor i heter Senya Beraku, en liten by vid kusten som har 50 skolor och 50 kyrkor fick jag veta idag, massa olika frikyrkor och en klass per skola.

Folk roppar och hejar pa en vart man en gar, det ar valdigt svart att vara anonym, dom tycker att man ar jattespannande .

Allt finns pa min resedagbok ocksa men den ar lite trixig att komma in pa sa nu skrev jag in allt har ocksa.

Varit har i Ghan i drygt tre veckor nu.Tden gar verkligen fort. Det ar forst nu jag borjar vanja mig vid varmen och borjat fatta hur jag ska ta mig fram har i staden. En sammanfattning sa har langt: Ghana ar mycket! Stora kontraster mellan  fattiga och mer valbestallda, likasa stora kontraster mellan stad och landet. Det ar enormt att  se den Afrikanska naturen med palmer, papayatrad, mangotrad, bananplantor mm. Jag har akt de lokala bussarna “tro-tro” med allt vad det innebar.    Taxibilarna gar i  skytteltrafik har i stan. Det finns sakert 1000 stycken. J. Jag har besokt en gudstjanst i en gospelkyrka, varit pa en begravning,  just sant man gor som turist, eller hur? Faktiskt en upplevelse bada sakerna. Bade  I kyrkan och pa begravningen var det  mycket sang och musik.  Jag har traffat och pratat med manga manniskor. Jamfort vara lander , hur samhallssystement  fungerar,- eller inte fungerar -hur skolorna funger, sociala system – i den man det finns nagra . Forutsattningarna ar olika, men jag slas av hur lika vi manniskor anda ar. Vi vill i stort sett samma saker, ha ratt till en trygg uppvaxt, skolgang, fa ett bra job och bilda familj. Inga konstigheter alls! Barnen i skolan leker samma lekar har som i Sverige, fotboll, basket, hoppar hopprep, mm. De brakar och jagar varandra pa rasterna ocksa J! Barnen har vill ocksa bli, doktorer, sjukskoterskor, pilot, larare, samma som  barn i vilket annat land som helst. Skolsystemet har ar annorlunda an hos oss, forutsattningarna likasa! Har far de betala en skolavgift, betala for bocker, pennor och  skrivmaterial de behover for att kunna studera.  Manga foaldrar har inte rad med bocker, eller sa finns det inte till alla, sa manga far dela bok med bankgrannen. Eller grannarna kanske jag ska saga, har sitter de ofta tre och tre  vid en bank.

Foraldraledighet existerar i  den benamningen att  du som kvinna har ratt att vara hemma fran jobbet i 12 veckor i samband med barnets fodelse.  Kvinnan kan vara hemma max 6 veckor fore nedkomsten och 6 veckor efter att barnets fotts. Inga pengar  under tiden forstass...Inga barnbidrag heller...

Oj. Det hander sa mycket. Sa svart att kunna beskriva allt. Man har skapat en vardag har i Ghana. En vardag full av gladje, skratt, nya vanner, SOL (hehe), kulturkrockar och en valdans massa getter.

Har nu bara tre veckor kvar i min by och hos min familj. Hos min skola och hos mina alskade elever. Hur ska jag kunna ta farval? Ni vet vem som kommer grata floder. Ehm...
Sen blir det nagra dagar i Accra innan flyget tar mig hem till Sverige. Kanns sa ofattbart. Nar jag gar in pa facebook sa blir jag ledsen arligt talat. Det ar sa mycket strunt dar, hur har jag kunnat tillbringa dagarna med att sitta inloggad dar och lasa om andras liv?

Min Anna for ivag vidare till sydafrika igar, sa nu ar jag ensam i byn. Anna ringde mig igar fran hostellet i Accra och berattade att hon hade traffat en svensk tjej.

- EMELIE, hon hade svenska pengar, och ett nummer av VeckoRevyn!
- Sa roligt! svarade jag.
- Nej! Jag blev galen! Vara svenska pengar ser ut som monopolpengar! Och VeckoRevyn fick mig att ma illa! Bara massa kandisar och mode och bloggar.. VEM bryr sig om det?


Ja, vad ska man saga. Det kommer bli nya kulturkrockar nar jag kommer hem.

Jag alskar mitt liv i byn. Jag alskar mig sjalv for att jag tog beslutet att genomfora denna volontarresa. Jag har fatt helt nya tankesatt, sa manga fina vanner, underbara upplevelser och en fin solbranna haha (forlat, var tvungen).

Jag sager det igen, gor det. Ak som volontar.
Och nar hemlangtan kommer, push yourself! For hemlangtan kommer, det ar naturligt. Ni ska bara veta hur mycket jag har langtat hem, jag hade en kort period. Sen gick det over i fullkomlig Ghana-karlek. Nu har jag sapass fa dagar kvar sa jag vet inte riktigt vart jag ska placera mina tankar. Later det bli en gigantisk kulturkrock. Det ska bli obeskrivligt fantastiskt att komma hem och krama alla mina nara och kara, och jag kommer vrala av lycka nar jag far ata oliver och ost och lax (min kropp skriiiker efter salt).

.. men jag kommer grata pa flygresan hem... och till fantastiska Ghana atervander jag, det finns ingen tvekan alls!

Jaha, da var det dags for min sista dagar har i Ghana... Hemskt, sorgligt och samtidigt saklart skont. Det har inte varit nagra glamourosa 6 veckor, det har varit rikitigt hilma hart kampande och slit faktiskt. Trodde inte att jag skulle ta at mig sa mycket som jag gjort eller var sa trott och slutkord som jag vart. Samtidigt har det varit helt extremt underbart och tanken pa att bara lamna allt och alla barn och aka harifran gor mig lite skraj.  

Det har varit upp och ner pa barnhemmet de senaste dagarna. Agarinnan har kommit och halsat pa mycket och papekat mycket saker som forestandaren inte gor ratt. Skont att nagon med lite mer makt och inflytande hjalper till att ordna upp saker. Vi forsoker fa lite mer rutiner, men det gar val sadar. Alltid hander det massa nya saker. Imorse (kl4) bajsade och kissade massa barn pa sig t.ex. sa alla barn gick upp da och var saklart sjukt trotta och griniga och brakiga idag... Och bajsandet fortsatte. Har tvattat tva barn som bajsat pa sig idag. Stackarna. Manga av barnen har massa utslag pa huvudet med. Som typ varar och ar som blasor. Men antligen, efter att jag sagt till agarinnan, satte de pa nagon kram som tydligen ska hjalpa. Vi far val se.

Forutom livet pa barnhemmet sa har jag och Tove fatt en ny ghanansk van, en 19-arig tjej som ar jattegullig. Vi gick till kyrkan med henne i sondags (hon sjunger i koren). Och sedan bjod hon oss pa lunch i sitt hus. Tillsammans med hennes brorsa som ar pastor. Sa vi fick be till Jesus och ha oss. Och ata en massa! Rullade darifran.

Annars ar det mesta som vanligt har. Gor slut pa mina sista pengar pa bananer och kakor till barnen som mellanmal och ska ga och kopa myggnat till alla barn som inte har det nu.

Saknar alla er dar hemma sa mycket!

Hej igen. Nu har jag avverkat tre dagar I skolan. En upplevelse vill jag lova! Skolan bestar av 6 klasser och tva “dagisavdelningar”.  Nagonstans mellan 30 – 35 elever I varje klass. De delar bank med varandra, nagra sitter tre och tre. Hogljutt och ganska oroligt…

Min vardfamilj tar verkligen god hand om mig, jag kanner mig som hemma. Mitt rum bestar av en sang och ett myggnat, vad mer kan man behova?  Rinnande vatten och en vattentoalett ar saker jag  uppskatar att jag har just nu. Pa skolan ar det inte sa kul att behova besoka en toalett, ska jag saga….Jag har ocksa turen att vara frisk och kry, ingen magsjuka eller annat elande. An tror jag inte de sma mosquito-elakingarna har hittat fram till mig. Och det ska dom inte fa gora heller.