Reseberättelse från Ghana

Läs Melissas volontärresa till Ghana!

Melissa

Den fjärde maj 2014 var början på mitt livs äventyr. Ensam på Arlanda med en stor klump i halsen och en röst som sa “Melissa, vad har du gett dig in på?” jag som aldrig tidigare rest ensam, satt nu på planet mot Ghana.

Jag minns första dagen på barnhemmet. Det lyckligaste ögonblicket i mitt liv. Min dröm var precis framför ögonen på mig. Stora som små sprang alla barnen emot oss, mig och två andra volontärer. Det sjöngs, kramades, pratades och skrattades. Jag har aldrig känt mig mer välkomnen och trots att jag var en främling kände mig som en familjemedlem på barnhemmet redan första dagen.

Jag som kommer ifrån ett I-land och som aldrig har upplevt fattigdom på det sättet var det chockerande att se verkligehten med egna ögon. Det spelade ingen roll hur mycket TV-skärmen hemma hade visat mig, det här var så mycket värre. Men trots fattigdomen så har jag aldrig mött gladare barn än dem. Deras leende var hela tiden där och skrattet, det var aldrig långt ifrån.

Dagen jag skulle åka hem var inte lika rolig som dagen jag kom. Jag som hade kommit barnen så nära skulle nu åka hem. Det skulle innbära 6 188 km mellan oss. Det går inte en dag utan att jag tänker på barnen och blir påmind om hur lycklig man var i deras sällskap. Den dagen jag kan, då sätter jag mig på planet och åker tillbaka.

// Melissa Granlund