Reseberättelse från Ghana

Linn valde att åka till Ghana, ta del av hennes historia

iinnp

I december 2013 bestämde jag mig för att prova på hur det skulle kännas att vara volontär någonstans i världen. Jag var inte klar över exakt var, vad och hur, men Afrika kändes som ett givet val. Att jag vill åka med en organisation kändes också viktigt då det skulle vara skönt att ha den tryggheten. Volontärresor AB var ett självklart alternativt i letandet då de hade en bra och tydlig hemsida med många olika alternativ och bra support i allt från förberedelse till vistelsen på plats.

Jag valde projektet kampanjarbete mot sexuella trakasserier i Ghana. Landet kändes intressant och väldigt säkert, att arbeta i workshopform i olika skolor kändes som ett bra upplägg och partnerorganisationen  hade även dem en informativ och bra hemsida med många intressanta projekt. Sexuella trakasserier är ett globalt problem och något jag kände att jag gärna vill ägna mina två veckor som volontär åt att motarbeta. Med facit i hand, helt rätt val!

När jag väl bestämt mig följde allt det där som jag tror är ett vanligt huvudbry inför en sådan här resa, hur gör man rent praktiskt? I mitten på januari var det bara att sätta igång, trots att allt ännu kändes så abstrakt. Vägen till en annan kontinent är lång på fler sätt än geografiskt, det skulle fyllas i papper, ringas telefonsamtal och bokas tider för vaccinationer mot allehanda konstiga sjukdomar. Jag skrev listor vars innehåll under tidens gång både uppdaterades och ströks allteftersom jag kom på nya, till synes obetydliga saker som faktiskt var jätteviktiga. Jag pratade och pratade och försökte lyssna lite också för att få så många bra saker som möjligt att hålla fast vid ifall det skulle kännas tungt därborta. Det fick jag också, ända in i det sista när jag stod på Arlanda i början på april med ett Visakort utan kod ett dygn innan avresa. Tusen tack, utan mitt mentala stöd hade jag nog inte kommit någonstans.

Jag bodde i byn Nsuta, hos en värdfamilj tillsammans med tre andra volontärer. Jag kände mig väl omhändertagen både i boendet och i alla steg på vägen ända från flygplatsen i Accra och det var ett bra sätt att bo på, då man verkligen kom nära samhället och människorna. Vi åkte runt i olika skolor och höll presentationer för mellan- och högstadieklasser i en något annorlunda men underbar skolmiljö. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och om landet under resans gång, mina två veckor bara flög förbi. Jag fick många nya vänner som jag aldrig ska glömma och lyckades till och med lära mig några ord på twi, det lokala språket! Mycket uppskattat, men det tog sin lilla tid.

”They call it Africa, we call it home” Sa skylten på flygplatsen i Accra och ja, stundtals så kände jag mig väldigt hemma. ”Are you going back?” frågade mina familjemedlemmar och jag svarade att kanske någon gång, jag hoppas på det. Att jag gör något liknande igen är dock nästintill säkert, nu vet jag att man kan göra något som känns alldeles galet och överleva ändå. Det är en värdefull lärdom och det tackar jag Ghana, Light for Children och Volontärresor AB för!

Besök oss i centrala Göteborg