Reseberättelse från Zimbabwe

Saras volontäräventyret med Afrikas savann som granne!

Afrika2

Att vara volontär på Chipangali Wildlife Orphanage Center är en av de mest spännande och lärorika upplevelser jag haft i mitt liv. Centret ligger beläget en bit utanför Bulawayo, omgiven av den vidsträckta savannen med vildmarken runt hörnet.

Varje morgon vaknar jag till en kör av påfåglar, gräshoppor och rytande lejon. Vi volontärer äter frukost tillsammans i campet för att sedan förbereda oss för dagen uppgifter. I dag är det min tur att ha morgonpasset för “baby duty”, vilket innebär att flaskmata alla djurbäbisar. Just nu har vi baby-antilop Teak, ekorren GusGus och en fågelunge vid namn Lorry. De är alla tama och vill gärna bli kelade med efter frukost.

Under dagen arbetar man i team på olika stationer; Antilop, köttätare och primater. Uppgifterna varierar stort, allt från att mata djuren till att laga burar eller åka ut i nationalparker eller skolor. Min dag börjar med att åka ut på savannen för att hugga grenar till antiloperna, det låter enkelt men så var det inte! Eftersom det är torrperiod med sex månader utan regn är det inte helt lätt att hitta ett träd med löv, men efter några timmars jobb och ett möte med några zebror lyckas vi. Savannen är så vacker, jorden är röd med högt gräs och kala träd med en himmel utan moln i sikte.

Efter lunch har vi en timme “animal time”, då vi spenderar tid med djuren.  Det är en sån häftig känsla att interagera med djur man tidigare bara sett på TV, även om man får hålla sig till de snälla djuren. På eftermiddagen får vi gå över till köttätarna för en påkörd ko har kommit in och kattdjuren ska matas. En av Chipangalis huvudpelare är återvinning och foder till djuren består nästan bara av skänkt eller odlad mat. Road kills eller djur som avlider lämnas till centret som mat i stället för att gå till spillo.

Vid sex är arbetsdagen över och alla på centret samlas för att äta middag tillsammans. Det är alltid härligt stämning och det bjuds på min älsklingsrätt i dag, butternutpumpa och lasagne. Efter middagen ska baby-djuren nattas och vi volontärer samlas i huvudhyddan och kollar på film eller spelar spel.

När solen går ner ryter alla lejon i kör och det hörs över 5 km bort. Tänk dig om du står bredvid! Det blir kolsvart på kvällen så det gäller att komma ihåg ficklampan, men glöm inte att kolla upp! Zimbabwes stjärnhimmel är nämligen en av de klaraste i hela världen och hela vida vintergatan bildar en magisk syn som sent ska glömmas.

Vänliga hälsningar,

Sara

Besök oss i centrala Göteborg