Reseberättelse från Costa Rica

Isabels äventyr i Costa Rica

DSC_0020

Det är skönt att vara hemkommen till Sverige igen.

Man behöver inte längre oroa sig för att bli biten av en giftorm, påhoppad av en lösspringande hund eller få allvarliga sjukdomar och solsvedor. Men ändå är det svårt att inte drömma sig tillbaka till ändlös vacker natur, underbara människor och ett sprakande djurliv.

I sex veckor arbetade jag och min mamma på ett rehabiliteringscenter för vilda djur. Det vi var med om under de veckorna är svåra att beskriva i ord, men jag ska försöka.
Vi bodde i en familj men det kändes aldrig helt som att vi var gäster i huset. Efter bara några dagar lagade vi mat, gick ut med hunden och tränade på verandan. En dag frågade familjen vart Sverige egentligen låg och vi hämtade en karta och visade.
De blev chockade att Europa var en så liten världsdel då de trodde att den var den största i världen. Efter pratstunden gav vi kartan till pappan i familjen då han var mycket intresserad av den. Han blev helt till sig och tackade flera gånger då han förmodligen aldrig hade ägt en karta. Det var en av de finaste stunderna i mitt liv, att någon kan bli glad för så lite. Familjen i Costa Rica har blivit en del av vår och jag är säker på att om vi kommer tillbaka kommer vi tas emot med öppna armar.
Varje dag hjälpte vi till på ett rehabiliteringscenter för djur. Man blev snabbt fäst vid Jessica, spindelapan som alltid tog en i handen när man hälsade på henne. Eller Perla, vildsvinet som kom när man ropade och alltid ville bli kliad bakom örat eller på magen. Och alla andra fantastiska djur som elfensbensparakiter, näsbjörnar, piggsvin, ozeloter och tvättbjörnar.
Man blev alltid välkomnad av alla och det kändes som att man gjorde skillnad för de djur som man tog hand om. De flesta av de djur som var på projektet hade hamnat där på grund av att människor hade dödat deras föräldrar i det vilda eller att de hittats skadade. Det var mycket tragedi bakom de flesta av djurens vistelse på projektet men personerna som arbetade där gjorde allt de kunde för att djuren skulle få ett så bra liv som möjligt. De försökte också att släppa ut de djur som hade högst chans att överleva efter fångenskap. Man såg verkligen att de älskade djuren och de gjorde allt för att alla skulle få ett värdigt liv.

Har du möjlighet att åka på en volontärresa, gör det. Det utvecklade mig på flera olika plan. Jag fick ta del av en kultur som jag för bara några månader sedan inte visste någonting om.
Jag fick utveckla min språkförmåga i spanska till den grad att jag kan tänka mig att ha ett yrke inom detta i framtiden. Jag träffade många djur och människor som jag fick lära mig så mycket av och gav mig glädje. Och inte minst fick jag vara en del av bevarandet av den biologiska mångfalden och Costa Ricas djurliv.
Jag ångrar inte en sekund att jag åkte och detta var absolut inte den sista volontärresan som jag var iväg på. När man har åkt en gång är det nog svårt att inte åka en gång till. Detta är också ett fantastiskt sätt att resa på då man får upptäcka en ny kultur, ett land och samtidigt ge något till landet när man väl är där. Det dröjer nog inte lång tid innan jag är tillbaka i Costa Rica igen.
För jag saknar redan mina vänner i djuren och människorna, naturen och vår nya familj.

Besök oss i centrala Göteborg