Jag har alltså varit i Moshi i Tanzania i 3 månader och jobbat på ett barnhem och skola och måste säga att det nog är dom mest fantastiska månaderna jag varit med om. Vilken upplevelse! Inte bara för att alla barn är helt underbara och fantastiska på alla sätt och vis utan också för att man inser hur bra man själv faktiskt har det. Dessa barn hade långt ifrån iPads, telefoner eller annat som är så naturligt här men detta fick en också att inse att det materiella är faktiskt bara en pytteliten del och långt ifrån den viktigaste aspekten till vårt eget välbefinnande, något dessa barn mer än en gång visade.
Sedan såklart har det varit tufft också och det har varit skönt att vi var ett gäng volontärer som kunde dela alla upplevelser. Att se fattigdom där en stor del av befolkningen står helt utan skyddsnät är tufft och att sedan inse att man faktiskt inte kommer kunna hjälpa alla var också något som tog ett tag att smälta.
Men även om vår tid där i Moshi som sagt inte hjälper alla har det (förhoppningsvis) hjälpt några. Så man får se det så att en kan inte göra allt men alla kan göra något. Och något har då jag lärt mig. Åk alla som funderar på det (och som inte gör det) för det är något man inte kommer att ångra. Jag kommer iallafall inte att göra det, i så fall ångrar jag att jag inte gjorde det tidigare!
Tack för det och dom fantastiska minnena man nu kan bära med sig!
Med vänliga hälsningar,
Josefina
